Min mobil ringde i morse, och jag såg på displayern att det var min bror. Jag vet verkligen inte när, var eller ens varför han och jag har utvecklat ett skumt beteende, att oftast när vi ser att den andra ringer svarar vi på alla möjliga sätt utom just normala.
Idag när jag såg att det var han som ringde orkade jag inte komma på nåt kul, men ville inte heller svara vanligt… så jag SKREK. (Inga ord eller så, bara ett stort galet vrål).
Det var alldeles knäpptyst i luren en stund, sen kom det ett litet osäkert ”heeej…” från min fyraåriga brorsdotter. Jag skämdes så mycket så jag började gapskratta mitt i all nervositet, och då började lilltjejen också skratta… Fast hon förstod inte varför, utan skrattade väl för att jag gjorde det.
Mobiltelefoner är inte människovänliga… De är opålitliga och borde ha varningstext som förklarar tydligt att man inte kan skrika hur som helst i dem…
mars 9, 2007 kl 9:22 e m
På mitt jobb (jobbar på en mansdominerad industri – pappersbruk) där kan mina härliga jobbarkompisar (som är män) svara så här i telefonen: krematoriet 3:e ugnen!! Vad tror du den stackarn som ringer tänker då? Va har jag ringt fel eller???? Många skratt faktiskt har klingat runt oss som hört på. Ibland svarar dom: Konsum Norrbotten!!! Ja dessa karlar …
mars 9, 2007 kl 9:44 e m
Mobilen är ett djävulens redskap. Säger min kusin… Men han är bara 18 år också…
mars 9, 2007 kl 10:17 e m
Bloggbruden: *Asg* Jag vill jobba hos er!
Peter: Äldre människor har bara visdom, men de unga upptäcker nytt… Så jag tycker att vi lyssnar på honom. Massutrotar telefoner eller nåt… hihi
mars 10, 2007 kl 9:35 f m
Mobiler är på gott och ont.
Ha en fortsatt trevlig helg!
mars 10, 2007 kl 11:54 f m
Galen faster? Ja är en cool faster…….när sonens kusiner fick reda på att jag hade en blogg viskade (högt till varandra) ”hon e coolare än vi trodde”… ja höll på att dö av skratt!
mars 10, 2007 kl 1:19 e m
Jag svarar ofta med namnet på den som ringer – brukar ta ett par sekunders tystnad innan de finner sig och börjar prata igen. *ler*